Ett fulländat liv - ett utdrag ur kapitel 3

En människa blir mellan 70 och 100 år gammal. För att livet ska bli så fullvärdigt som möjligt, vill vi också hålla oss så friska som möjligt under dessa år. Människokroppen är komplex och ofta tar vi kroppens funktioner för givna. Vi borde återfå respekten för vad kroppen kan.
Låt oss börja med att titta på kroppen i siffror. Kroppen ur en 70-årings perspektiv:

• Har levt i 2 210 miljoner sekunder.
• Hjärtat har slagit 2 650 miljoner gånger.
• Blodet har gjort 36 800 000 kretslopp.
• Lungorna har andats 735 840 000 andetag.
• Ögonen har gjort 230 miljoner blinkningar.
• Njurarna har genom strömmats av 38 325 000 liter blod.
• Hjärtat har genomströmmats av 185 000 kubikmeter blod.
• Benen har tagit 126 miljoner steg.

Räkna ut dina egna värden genom att dividera siffrorna med 70 och därefter multiplicera med din egen ålder. Till exempel: 2 210 000 000 sekunder/70 x 43 år (din ålder) = 1 357 571 400 sekunder.
I teorin håller våra celler för ett liv som är 120-130 år långt. För att kroppen ska kunna bli så gammal måste cellerna, som bygger upp kroppen, få ett optimalt liv. Även om vi inte strävar efter att bli rekordgamla kan vi förlänga livet med åtskilliga år, och framförallt hålla oss friska och pigga även under livets sista år.
Hur man ska göra för att bli gammal och hålla sig frisk under tiden råder det delade meningar om. Grundläggande, och viktigt att förstå, är att hjärnan styr allt. Inte ens de allra bästa råd och tips är till någon hjälp om inte hjärnan är mottaglig för budskapet.

Miljarder celler
Vår kropp består av 60 000 miljarder celler. Dessa bildar olika sorters vävnader, och vävnaderna bildar i sin tur de många olika organ som tillsammans utgör vår kropp.
När vi talar om hälsa handlar det till stora delar om att göra miljön för alla våra celler så gynnsam som möjligt. Cellerna ombildas nämligen hela tiden, och rent fysiskt förnyas faktiskt kroppen om och om igen. Vissa celler ombildas snabbt, andra långsammare.
En cell behöver:

• Näring
• Vatten
• Syre
• Avgiftning

Näring och vatten får kroppen via kosten, syre genom att vi andas. Under avgiftningen utsöndrar cellen slaggprodukter. Rätt slags mat och rent vatten ger bästa förutsättningarna för att cellerna ska få den näring de behöver. Genom motion förbättras förutsättningarna för att öka syreupptagningsförmågan, och avgiftningen underlättas av bra kost och motion.
När man bygger ett hus använder man sig gärna av de bästa materialen för att huset ska hålla så länge som möjligt och för att slippa reparationer. Tänk likadant när det gäller din kropp: Ge den de bästa förutsättningarna för att bygga starka, friska celler. Längre fram i boken får du mer tips på hur du ska äta och motionera rätt.

Undvika sjukdom
Hälsa är inte bara frånvaro av sjukdom utan också välbefinnande, det har Världshälsoorganisationen, WHO, slagit fast. Du ska stiga upp på morgonen med ett leende på läpparna, ha ett arbete som du tycker om och ett rikt socialt liv som flyter i harmoni. Din målsättning bör vara att nå detta tillstånd av fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande.
För att hålla sig frisk måste man undvika att bli sjuk. Denna självklarhet rymmer många svårigheter. Många som är sjuka idag har inga fel på kroppen, inga organiska sjukdomar. Istället är kroppen i obalans, något som man inte kan operera eller medicinera bort.
Det är många i dagens samhälle som går i ett ständigt spänningstillstånd, ett slags krigsberedskap. Allting ska gå fort och kroppen gör av med mer energi än den har. Inom kroppen pågår också en ständig kommunikation mellan de olika organen. Att vara ständigt påkopplad leder till trötthet, utmattning och andra fysiska problem.
Vi skapar vår egen brådska genom att lova oss själva att snart ta det lugnt: ”Det är lite körigt just nu, snart kan jag göra allt det där jag har skjutit upp.”
Genom att skjuta upp allting slipper vi känna skuld för att vi inte lever det liv vi borde leva och för att vi inte gör de livsval vi borde göra. Men då är vi inte sanna mot oss själva utan gör bara det som förväntas av oss. Vi lever ett liv av kompromisser och överger oss själva och vårt inre.
I själva verket försöker vi kontrollera livet genom att senarelägga dess start till en obestämd framtid, och eftersom vi hela tiden flyttar fram livets början kommer vi aldrig fram till det vi drömmer om att göra.
Det problematiska är att vi då stiger ut ur nuet, den enda stunden då vi egentligen kan leva, vilket gör att vi tappar kontakten med vårt inre, något som i sin tur skapar ett obehag. Vad vi behöver är att vila, reflektera och samla oss så att vi kan återupprätta en balans. Ju mer harmoniskt vi lever desto bättre och mer effektivt fungerar de inre organen och immunförsvaret, vilket i sin tur gör att vi blir friskare.
En harmonisk kropp tillverkar rätt mängd hormoner och andra ämnen, den andas in mera syre och den gör sig lättare av med slaggprodukter.
När själen mår dåligt blir kroppen sjuk, och när själen mår bra håller vi oss friskare. Kropp och själ hänger nära samman, och man brukar tala om helhetssyn eller ett holistiskt synsätt.

Medicinera med prylar
Eftersom vi inte vet varför vi mår dåligt så medicinerar vi på olika sätt. Vi unnar oss allt möjligt såsom prylar, pengar, droger och underhållning. Snart är vi fast i ekorrhjulet: jobb-pengar-prylar; mer jobb-mer pengar-mer prylar; ännu mer jobb och så vidare. Men ett ekorrhjul har ingen motor, det snurrar för att vi springer. Vi har förlorat oss själva i tekniken, men tekniken är ju ingenting i sig själv.
Istället för att leva vaggas vi in i ett slags sömntillstånd som i sig gör att vi känner tomhet och en längtan efter något annat som vi inte kan sätta ord på. Eftersom vi saknar naturlig dramatik i livet ägnar vi oss åt att se hur andra låtsaslever på TV.
Det här sättet att leva är inget vi drabbas av, utan något vi skapar för att inte behöva konfronteras med oss själva och vår inre tomhet. Om livet känns tomt, ja då är det bara att konsumera mer underhållning eller prylar och skynda vidare så att vi inte upptäcker tomheten. Vi har skapat en kultur där det är likgiltigt hur vi lever, bara vi har kul. Priset är ensamhet och ingen verklig närhet till någon annan.
Det krävs mod att våga välja bort och bryta med den rådande livsstilen. Att skapa ett meningsfullt liv kräver att vi stannar upp för att påbörja en rörelse inåt. Kärnan är kärlek. Älskar jag mig själv, så att jag vågar följa det jag innerst inne känner?

Trygghet skapar otrygghet
I samhällsdebatten pratas det ofta om otrygghet. Det är i sig en paradox eftersom vi aldrig har varit tryggare än vi är idag, i alla fall i västvärlden.
Vi har aldrig levt längre, haft bättre hälsa, bättre teknik eller högre utbildning, ja listan kan göras lång. Barn är extremt trygga i Sverige idag. Trots detta har många en känsla av att ”samhället har blivit hårdare”. Statistiskt sett är det inte så. Det är snarare riskmedvetenheten som ökar och därmed känslan av otrygghet. Vi strävar efter att minimera alla slags risker eftersom vi har en överdriven tro på vår förmåga att kontrollera våra liv. Samhällsandan idag säger oss att vi kan ha full kontroll, att vi kan ta bort många av riskerna i livet. Det skulle vara frigörande om vi kunde inse att det är väldigt mycket vi inte kan göra något åt. En överdriven jakt på trygghet skapar i stället en känsla av otrygghet. Varför söker vi trygghet? Det har flera olika orsaker, som hänger samman med vår samhällsutveckling.
Religionen var en bit in på 1900-talet något tryggt att hänga upp livet på. Vi hade en tillit till Gud och till ödet. Med andra ord lade man sitt liv i andras händer. Man visste att livet kunde bli kort eller långt, men det var inte så mycket man kunde göra åt det. Idag spelar religionen en allt mindre viktig roll i människors liv och har i stor utsträckning ersatts av den tekniska revolutionen. Den världsbild som följer med vår moderna teknik säger att vi kan ha full kontroll och inte behöver acceptera några risker.
Välfärdsstaten har vuxit fram sedan mitten på 1900-talet. Det är samhällets ansvar att se till att vi inte ska utsättas för några risker. Samtidigt har den sociala rörligheten ökat och avståndet till familj och vänner har därmed också ökat. Tryggheten är förankrad i ett byråkratiskt system snarare än i våra relationer till människorna i vår närhet. På så sätt kan vi skylla på politiker och andra samhällsrepresentanter när det händer något.

Vem har ansvaret?
Individualismen är en följd av välfärdsstaten. Du har själv ansvar för ditt liv, att leva sunt, se till att äta hälsosam mat, sova mycket, motionera och så vidare. När vi inte längre kan nöja oss med att vara en del av något större blir vi väldigt upptagna av vårt eget liv och vår egen livsstil. Äter jag riktigt? Kan maten vara farlig? Borde jag bli vegetarian? Uppfostrar jag mina barn rätt?
För en del personer skapar det här ett slags identitetskris, och kanske är det ett överflödsfenomen som visar att man inte har något viktigare för sig. Globaliseringen ger en upplevelse av att vi har förlorat kontrollen över det moderna samhälle vi själva har skapat. Det handlar om saker som miljökris, klimatförändringar, invandring och terrorism.
Vi har känslan av att vi har förlorat greppet om världen.

”För att komma tillrätta med den psykosociala ohälsan behövs ett radikalt nytänkande.”

Det är djupt mänskligt att vilja vara en del av något större. Det kan vara en religion eller känslan av att var med och skapa en del av historien, eller vara en del av ett projekt där vi känner att ”det jag gör är helt nödvändigt”. Den känslan har vi förlorat.

Handlingsförlamning
De stora farorna med att undvika risker är att ängsligheten verkar handlingsförlamande och frihetsbegränsande och att vi inte längre kan lära av våra misstag. Många lider av ett svårpreciserat tillstånd av ”ont i kroppen” eller ”ont i själen”